Oj efter denna härliga presentation där jag till och med har tilldelats titeln SuperSandra så har jag en del att leva upp till! Men vi tar det från början..
Jag föddes 1982 och växte upp i byberget och.. Nä! Vi tar det från min födelse i boxen!

I oktober 2015 startade jag upp mitt abonnemang på moove efter att ha haft ett uppehåll där jag bland annat var gravid och födde barn. Då försökte jag hitta tillbaka till någon form av flås och att orka lyfta mer än en vällingflaska. Sneglade på dörren till "boxen" men det kändes sjukt läskigt att ens våga titta in. Sedan släppte crossfitgirls bloggen och jag lusläste varenda inlägg och längtade ännu mer in i boxen, gav mig själv året ut att stärka upp mammakroppen. Sneglade in i boxen och tyckte att viktplattorna såg overkligt stora ut..

Plötsligt dök "crossfitbasic" upp på schemat och där såg jag min chans! På väldigt skakiga ben gick jag på första passet i januari och sedan dess har jag stannat i boxen. Det är precis så roligt som jag trodde och så härlig stämning! En high-five efter avslutat pass och massa peppning och hejarop, det kan inte bli bättre!

Efter varje pass har jag nya blåmärken på dom mest konstiga ställen på kroppen, man kan utan att överdriva säga att jag har lätt att få blåmärken!

Ja och efter att mer eller mindre stalkat dessa grymma brudar i några månader fick jag frågan om jag vill bli en crossfitgirl, om jag vill!! Somnade med ett leende på läpparna igår och inser att benämningen envis stämmer nog ganska bra ;)

A dream come true

Allmänt Kommentera

Oj efter denna härliga presentation där jag till och med har tilldelats titeln SuperSandra så har jag en del att leva upp till! Men vi tar det från början..
Jag föddes 1982 och växte upp i byberget och.. Nä! Vi tar det från min födelse i boxen!

I oktober 2015 startade jag upp mitt abonnemang på moove efter att ha haft ett uppehåll där jag bland annat var gravid och födde barn. Då försökte jag hitta tillbaka till någon form av flås och att orka lyfta mer än en vällingflaska. Sneglade på dörren till "boxen" men det kändes sjukt läskigt att ens våga titta in. Sedan släppte crossfitgirls bloggen och jag lusläste varenda inlägg och längtade ännu mer in i boxen, gav mig själv året ut att stärka upp mammakroppen. Sneglade in i boxen och tyckte att viktplattorna såg overkligt stora ut..

Plötsligt dök "crossfitbasic" upp på schemat och där såg jag min chans! På väldigt skakiga ben gick jag på första passet i januari och sedan dess har jag stannat i boxen. Det är precis så roligt som jag trodde och så härlig stämning! En high-five efter avslutat pass och massa peppning och hejarop, det kan inte bli bättre!

Efter varje pass har jag nya blåmärken på dom mest konstiga ställen på kroppen, man kan utan att överdriva säga att jag har lätt att få blåmärken!

Ja och efter att mer eller mindre stalkat dessa grymma brudar i några månader fick jag frågan om jag vill bli en crossfitgirl, om jag vill!! Somnade med ett leende på läpparna igår och inser att benämningen envis stämmer nog ganska bra ;)

Malin Kastberg, född och uppväxt i metropolen Ånge. Har flyttat runt en hel del sett till min "unga" ålder. Testade stadspulsen i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Östersund för att slutligen inse "There's no place like home." Då bar flyttlasset hem till lugnet, tryggheten, familjen och vännerna i Ånge igen. Här jobbar jag som trafikledare på Trafikverket.
 
Ålder: 32!! Alltså va?! Var tog åren vägen? Känner mig fortfarande som max 25. Men de säger ju att 30 är det nya 20, så jag är väl egentligen 22 då?! Bortsett från dagen efter en partykväll, då är jag nog närmare 82 och redo att jordfästas.
 
Civilstatus: "I'm one bad relationship away from having 30 cats" (i nuläget har jag dock bara en).
 
Tidigare idrottserfarenhet: Spelade basket från jag var 10 till 25. Var aldrig någon lysande stjärna, men älskar att hålla på med lagidrott och känslan att vinna som ett lag är oslagbar. Efter det har jag mest tränat styrketräning, aerobics och gått på andra klasser. Jag spelade även roller derby under en kort period och har nyss tagit upp golfen igen, men mitt tålamod är inte det bästa så det är uppenbarligen inte en sport för mig. Jag vill bli grym direkt och just nu slår jag alla bollar käpprätt åt höger. Ingen som vill spela med mig bortsett från möjligtvis en orienterare eller någon som gillar långa skogspromenader, då största delen av tiden tillbringas till att leta bollar i skogen. På vintern står jag helst på ett par slalomskidor, älskar fjällen och drömmen är att äga en fjällstuga.
Den 10:e augusti i år gick jag in i boxen för första gången. Rädd och förväntansfull!! Där hittade jag hem och fick träna crossfit med alla dessa härliga människor. Återigen får man känna av den laganda jag saknat sedan baskettiden. För vi är verkligen ett lag, vi peppar och hejar på varandra, utbyter tips och tricks, gläds åt varandras framgångar och asgarvar åt varandras ibland misslyckade försök i boxen.
 
Styrkor: Marklyft, tjurighet och en nästintill sjuklig vinnarskalle. Jag har en tendens att tro att jag är betydligt starkare, snabbare och smidigare än vad jag egentligen är. Men det sägs ju att: "If you believe it, you can achieve it" (Nej, jag heter inte Victoria Silvstedt och är inte nyss hemkommen från staterna. Tycker bara att vissa saker klingar bättre på engelska).
 
Svagheter: Rodd, halvtaskig bålstabilitet, piprensare till ben och en rumpmuskulatur jag skulle önska mer av. Men jag jobbar på det, "I'll squat till I drop!!"
 
Motto: "Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert." Pippi Långstrump
 
Det var min lilla självbiografi. På återseende! / M

Sist ut i gänget!! Det här är jag...

Malin 2 kommentarer
Malin Kastberg, född och uppväxt i metropolen Ånge. Har flyttat runt en hel del sett till min "unga" ålder. Testade stadspulsen i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Östersund för att slutligen inse "There's no place like home." Då bar flyttlasset hem till lugnet, tryggheten, familjen och vännerna i Ånge igen. Här jobbar jag som trafikledare på Trafikverket.
 
Ålder: 32!! Alltså va?! Var tog åren vägen? Känner mig fortfarande som max 25. Men de säger ju att 30 är det nya 20, så jag är väl egentligen 22 då?! Bortsett från dagen efter en partykväll, då är jag nog närmare 82 och redo att jordfästas.
 
Civilstatus: "I'm one bad relationship away from having 30 cats" (i nuläget har jag dock bara en).
 
Tidigare idrottserfarenhet: Spelade basket från jag var 10 till 25. Var aldrig någon lysande stjärna, men älskar att hålla på med lagidrott och känslan att vinna som ett lag är oslagbar. Efter det har jag mest tränat styrketräning, aerobics och gått på andra klasser. Jag spelade även roller derby under en kort period och har nyss tagit upp golfen igen, men mitt tålamod är inte det bästa så det är uppenbarligen inte en sport för mig. Jag vill bli grym direkt och just nu slår jag alla bollar käpprätt åt höger. Ingen som vill spela med mig bortsett från möjligtvis en orienterare eller någon som gillar långa skogspromenader, då största delen av tiden tillbringas till att leta bollar i skogen. På vintern står jag helst på ett par slalomskidor, älskar fjällen och drömmen är att äga en fjällstuga.
Den 10:e augusti i år gick jag in i boxen för första gången. Rädd och förväntansfull!! Där hittade jag hem och fick träna crossfit med alla dessa härliga människor. Återigen får man känna av den laganda jag saknat sedan baskettiden. För vi är verkligen ett lag, vi peppar och hejar på varandra, utbyter tips och tricks, gläds åt varandras framgångar och asgarvar åt varandras ibland misslyckade försök i boxen.
 
Styrkor: Marklyft, tjurighet och en nästintill sjuklig vinnarskalle. Jag har en tendens att tro att jag är betydligt starkare, snabbare och smidigare än vad jag egentligen är. Men det sägs ju att: "If you believe it, you can achieve it" (Nej, jag heter inte Victoria Silvstedt och är inte nyss hemkommen från staterna. Tycker bara att vissa saker klingar bättre på engelska).
 
Svagheter: Rodd, halvtaskig bålstabilitet, piprensare till ben och en rumpmuskulatur jag skulle önska mer av. Men jag jobbar på det, "I'll squat till I drop!!"
 
Motto: "Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert." Pippi Långstrump
 
Det var min lilla självbiografi. På återseende! / M

Namn Sara Gunnarsson 
Ålder 26 men kan ibland uppfattas som 27
Jobbar som resesäljare och är mamma till två tjejer födda -13 och -14. 
 
  
Fotboll, ridning och hockey har varit min sysselsättning fram till ungefär 15 års ålder. Under en hockeymatch var en snäll liten (läs 2 meter lång) herre vänlig att smacka upp mig i sargen med huvudet före och därmed gick nacken av. Nej den gick inte av men blev dubbelt så lång. Eller nä inte det heller men musklerna töjdes ut, en så kallad muskelwiplash, och jag fick lägga skridskorna på berömda hyllan. I den vevan kom gymmet in i bilden och där är jag kvar!
 
En stor utmaning för mig med crossfit är uthålligheten. Min styrka är att tunga vikter och få repetitioner, men när det handlar om många reps och hög intensitet så fegar jag ur. Där har jag något att jobba med. Det och smidigheten. När crossfit boxen öppnade i slutet på augusti så kunde jag knappt stava till ordet smidighet. Nu når jag mina tår när jag står upp och böjer mig framåt. Yey! Om jag hade haft ett visitkort så hade jag lätt klämt dit titeln akrobat nu när jag kan utförs denna tekniskt  mycket svåra position. 
 
Träning är bara en av mina många intressen, bland annat är ett stort intresse bakning och tyvärr är inte det någon superbra grej för figuren.. Men med två små barn så löser det sig ganska bra då det finns noll tid till bakning just nu. Fast två barn var ju å andra sidan inte heller något lyft för figuren. Litet lyft kanske, men åt helt fel håll. 
 
Kul att du vill följa oss på vår resa i boxen. Den kommer bli rolig, jag lovar!
 
 

Den andra av två Saror!

Presentation Kommentera

Namn Sara Gunnarsson 
Ålder 26 men kan ibland uppfattas som 27
Jobbar som resesäljare och är mamma till två tjejer födda -13 och -14. 
 
  
Fotboll, ridning och hockey har varit min sysselsättning fram till ungefär 15 års ålder. Under en hockeymatch var en snäll liten (läs 2 meter lång) herre vänlig att smacka upp mig i sargen med huvudet före och därmed gick nacken av. Nej den gick inte av men blev dubbelt så lång. Eller nä inte det heller men musklerna töjdes ut, en så kallad muskelwiplash, och jag fick lägga skridskorna på berömda hyllan. I den vevan kom gymmet in i bilden och där är jag kvar!
 
En stor utmaning för mig med crossfit är uthålligheten. Min styrka är att tunga vikter och få repetitioner, men när det handlar om många reps och hög intensitet så fegar jag ur. Där har jag något att jobba med. Det och smidigheten. När crossfit boxen öppnade i slutet på augusti så kunde jag knappt stava till ordet smidighet. Nu når jag mina tår när jag står upp och böjer mig framåt. Yey! Om jag hade haft ett visitkort så hade jag lätt klämt dit titeln akrobat nu när jag kan utförs denna tekniskt  mycket svåra position. 
 
Träning är bara en av mina många intressen, bland annat är ett stort intresse bakning och tyvärr är inte det någon superbra grej för figuren.. Men med två små barn så löser det sig ganska bra då det finns noll tid till bakning just nu. Fast två barn var ju å andra sidan inte heller något lyft för figuren. Litet lyft kanske, men åt helt fel håll. 
 
Kul att du vill följa oss på vår resa i boxen. Den kommer bli rolig, jag lovar!