Så, nu har det gått nästan 6 veckor sen jag opererade mitt knä. Det har varit mycket tuffare än jag någonsin kunnat föreställa mig faktiskt. Saknaden efter boxen är outhärdlig. I måndags smet jag in med Sara och Sandra för att känna lite på stången. Bänkpress hade de på schemat. Det gick ju sådär får jag säga. Dels dog jag nästan lite bara av uppvärmningen, dels pressar jag nog inte helt rätt för jag lyckas alltid slå i ställningen. Har rejäla sår på knogarna fortfarande. Så med knäckt självförtroende tassade jag hem för att sätta mig i gropen som numer är nednött för evigt i min soffa. Tänkte att jag skulle se en trevlig hockeymatch där svenskarna slog amerikanarna. Än en gång var mina förväntningar på livet helt orimliga, det var ju vi som fick smisk. 
Annars sysslar jag ju med serier, böcker, korsordl och onyttigt snaskande. Däremellan är det rehabträning som gäller. Nu börjar jag kunna gå hyfsat normalt, men jag är fortfarande svullen. Jag har världens sämsta tålamod, och får verkligen kämpa med att inte gå ut för hårt. Jag föreslog sjukgymnasten ett spinningpass, hon föreslog att jag kunde få testa max 5 minuter om jag är snäll. 
Tanken var att jag skulle träna överkropp den här perioden så att jag ser ut som Arnold. Tyvärr har det inte varit aktuellt då jag fått kämpa med att bara gå uppför trappan till sängen. Men det kanske kommer!
Samtidigt som jag bara vill att det här ska vara över så är jag ju livrädd för att komma igång igen, det känns ju som man kommer att ha tappat allt. Alla muskler har förtvinat till 0 och inget, konditionen vinkade hej då för flera veckor sen och med tanke på hur rörigt mitt huvud är så kommer jag nog inte ens komma ihåg vad en burpee är. Så nu gäller det att stålsätta sig, ta allt i rätt takt och inte ge upp!
Vi ses nog på Moove snart i alla fall!
//L

Invaliden

Linn Kommentera
Så, nu har det gått nästan 6 veckor sen jag opererade mitt knä. Det har varit mycket tuffare än jag någonsin kunnat föreställa mig faktiskt. Saknaden efter boxen är outhärdlig. I måndags smet jag in med Sara och Sandra för att känna lite på stången. Bänkpress hade de på schemat. Det gick ju sådär får jag säga. Dels dog jag nästan lite bara av uppvärmningen, dels pressar jag nog inte helt rätt för jag lyckas alltid slå i ställningen. Har rejäla sår på knogarna fortfarande. Så med knäckt självförtroende tassade jag hem för att sätta mig i gropen som numer är nednött för evigt i min soffa. Tänkte att jag skulle se en trevlig hockeymatch där svenskarna slog amerikanarna. Än en gång var mina förväntningar på livet helt orimliga, det var ju vi som fick smisk. 
Annars sysslar jag ju med serier, böcker, korsordl och onyttigt snaskande. Däremellan är det rehabträning som gäller. Nu börjar jag kunna gå hyfsat normalt, men jag är fortfarande svullen. Jag har världens sämsta tålamod, och får verkligen kämpa med att inte gå ut för hårt. Jag föreslog sjukgymnasten ett spinningpass, hon föreslog att jag kunde få testa max 5 minuter om jag är snäll. 
Tanken var att jag skulle träna överkropp den här perioden så att jag ser ut som Arnold. Tyvärr har det inte varit aktuellt då jag fått kämpa med att bara gå uppför trappan till sängen. Men det kanske kommer!
Samtidigt som jag bara vill att det här ska vara över så är jag ju livrädd för att komma igång igen, det känns ju som man kommer att ha tappat allt. Alla muskler har förtvinat till 0 och inget, konditionen vinkade hej då för flera veckor sen och med tanke på hur rörigt mitt huvud är så kommer jag nog inte ens komma ihåg vad en burpee är. Så nu gäller det att stålsätta sig, ta allt i rätt takt och inte ge upp!
Vi ses nog på Moove snart i alla fall!
//L
Igår var vi tjejer inbjudna av Ånge Atletklubb till deras gym Grottan för en genomgång i styrkelyft. Vi blev ju såklart supersmickrade och dubblade upp genom att bjuda in lite mer starka tjejer. Till slut var vi 8 stycken som förväntansfullt samlades för att få lära oss lite bättre teknik. 
Det första som mötte mig var reggaeton. Spelar man Linn-musik får man ju pluspoäng direkt!
Vi delade upp oss i två grupper, i min var det jag, Malin, Ina och Katja. Av någon outgrundlig anledning struntade Katja i detta och stannade med den andra gruppen ledda av Tommie Larsson.
 
Kevin Larsson blev fast med oss. Någon sa att vi var den oseriösa gruppen. Jag föredrar att kalla oss för den glada gruppen, det har faktiskt en liiiite trevligare klang. 
 
Vi fick lära oss lite hur det går till på en tävling i styrkelyft. Tydligen måste man lyssna på domaren, vi tjejer är ju inte jättebra på att ta order av män, men vi kämpade med att göra som Kevin sa. Sedan fick vi också teknik-tips, hur man ska göra för att lyfta på bästa sätt. Vi började med marklyft, följt av bänkpress och sedan avslutade vi med benböj. Jag tror att vi alla har fått en del att fundera på, man kan alltid förbättra sig.
 
Den andra gruppen avslutade med att dra riktigt tunga marklyft, det sattes en del PB. Alla var superstarka, men mest imponerad är jag av Malou. Om jag hörde rätt var hennes PB sen förut 100 kg, och det knäckte hon inte mindre än 3 gånger och landade på 115 kg till slut. Otroligt starkt gjort!
 
Vi hade en riktigt rolig kväll och kanske slutar det med att någon i gänget tävlar i november om det går som grabbarna tänkt sig! Nu hoppas vi att vi får bjuda tillbaka och visa dem vår kärlek, Crossfit. Stort tack igen för att vi fick komma!
 
Nu ska jag sätta mig och planera ett pass till Girlpower imorgon kväll, hoppas vi ses där!
//L

Grottan

Linn Kommentera
Igår var vi tjejer inbjudna av Ånge Atletklubb till deras gym Grottan för en genomgång i styrkelyft. Vi blev ju såklart supersmickrade och dubblade upp genom att bjuda in lite mer starka tjejer. Till slut var vi 8 stycken som förväntansfullt samlades för att få lära oss lite bättre teknik. 
Det första som mötte mig var reggaeton. Spelar man Linn-musik får man ju pluspoäng direkt!
Vi delade upp oss i två grupper, i min var det jag, Malin, Ina och Katja. Av någon outgrundlig anledning struntade Katja i detta och stannade med den andra gruppen ledda av Tommie Larsson.
 
Kevin Larsson blev fast med oss. Någon sa att vi var den oseriösa gruppen. Jag föredrar att kalla oss för den glada gruppen, det har faktiskt en liiiite trevligare klang. 
 
Vi fick lära oss lite hur det går till på en tävling i styrkelyft. Tydligen måste man lyssna på domaren, vi tjejer är ju inte jättebra på att ta order av män, men vi kämpade med att göra som Kevin sa. Sedan fick vi också teknik-tips, hur man ska göra för att lyfta på bästa sätt. Vi började med marklyft, följt av bänkpress och sedan avslutade vi med benböj. Jag tror att vi alla har fått en del att fundera på, man kan alltid förbättra sig.
 
Den andra gruppen avslutade med att dra riktigt tunga marklyft, det sattes en del PB. Alla var superstarka, men mest imponerad är jag av Malou. Om jag hörde rätt var hennes PB sen förut 100 kg, och det knäckte hon inte mindre än 3 gånger och landade på 115 kg till slut. Otroligt starkt gjort!
 
Vi hade en riktigt rolig kväll och kanske slutar det med att någon i gänget tävlar i november om det går som grabbarna tänkt sig! Nu hoppas vi att vi får bjuda tillbaka och visa dem vår kärlek, Crossfit. Stort tack igen för att vi fick komma!
 
Nu ska jag sätta mig och planera ett pass till Girlpower imorgon kväll, hoppas vi ses där!
//L
För ett tag sen frågade hövding Mats om inte vi cf-girls kunde tänka oss att hålla i ett skivstångspass bara för tjejer. Även om nu vissa tycker att detta inte alls är jämställt, så tackade vi ja utan att blinka! Vi har minsann ingen skam i kroppen. 
Ikväll var tredje tillfället, och första gången som jag kunde vara med. Tydligen är tjejerna fortfarande lite rädda för boxen, för det är ingen rusning till passen, men två modiga själar kom iaf. Idag var det benböj. Vi värmde upp lite med airsquats och världens roligaste övning, frogpump. Den går inte att beskriva med ord, vill man se den får man vackert bege sig till passet. Sen körde vi lite backsquats, 5 st varannan minut. Vi avslutade med en teamwod, där en i taget jobbar. Den såg ut så här: 
 
10 min
10 push press
5 burpees over bar
 
vila 5 min
 
10 min
150 m rodd
15 kb-swingar
 
Fast man får vila medan den andra kör, och det ser så lite ut så dör man efter ungefär 4 minuter. Men sedan är ju kroppen och huvudet så fantastiskt funtade så man klarar av att köra klart det ändå utan större problem! Nästa vecka hoppas vi på att slå rekord med 3 deltagare! 
//L
 
 

Girlpower

Linn Kommentera
För ett tag sen frågade hövding Mats om inte vi cf-girls kunde tänka oss att hålla i ett skivstångspass bara för tjejer. Även om nu vissa tycker att detta inte alls är jämställt, så tackade vi ja utan att blinka! Vi har minsann ingen skam i kroppen. 
Ikväll var tredje tillfället, och första gången som jag kunde vara med. Tydligen är tjejerna fortfarande lite rädda för boxen, för det är ingen rusning till passen, men två modiga själar kom iaf. Idag var det benböj. Vi värmde upp lite med airsquats och världens roligaste övning, frogpump. Den går inte att beskriva med ord, vill man se den får man vackert bege sig till passet. Sen körde vi lite backsquats, 5 st varannan minut. Vi avslutade med en teamwod, där en i taget jobbar. Den såg ut så här: 
 
10 min
10 push press
5 burpees over bar
 
vila 5 min
 
10 min
150 m rodd
15 kb-swingar
 
Fast man får vila medan den andra kör, och det ser så lite ut så dör man efter ungefär 4 minuter. Men sedan är ju kroppen och huvudet så fantastiskt funtade så man klarar av att köra klart det ändå utan större problem! Nästa vecka hoppas vi på att slå rekord med 3 deltagare! 
//L