Halvkaxig rubrik, men Sara G aka BänkSara har givit alla crossfitgirls nya namn. SlimLinn, SuperSandra, HandstandSara och jag går numera under namnet QueenMalin. Vet inte hur hon kom fram till det kungliga namnet, men jag älskar rockgruppen Queen och just idag känner jag mig lite mer som en drottning än andra dagar. För ikväll har jag återigen intagit scenen som bodyattackinstruktör efter ett alltför långt sommaruppehåll. Var ruggigt nervös (kissade ca tio ggr innan passet), men det gick över förväntan. Ramlade inte av scenen, flåsade inte alltför högt i micken trots den bristfälliga träningen i sommar och framförallt så höll mina klena vader. Jag har ju drabbats av något som kallas GUBBVAD!! Låter helt sjukt, jag är varken gammal eller man. Men tydligen håller mina vader inte med om det, så jag får ständigt muskelbristningar i vaderna. Tar tacksamt emot tips för att slippa just GUBBVAD!!
 
Här ser ni de klena gubbvaderna.  
 
Vad har hänt sen sist då? Jag har haft paus från såväl träning som bloggande. Det går lite hand i hand det där, om jag inte tränar har jag inget att blogga om. Eller jag skulle ha kunnat blogga om alla olika chipssorter jag testat i sommar och vilken som är den bästa slapparställningen i soffan, men jag var till och med för slö för det. Nu har dock chipsen åkt i soperna och träningslusten kommit åter med besked och jag har gjort comeback i boxen. Lite svagare, lite ödmjukare, men jag är snart tillbaka till mitt vanliga Pippi-jag igen. Så var kom denna plötsliga inspiration ifrån? Jo, som ni redan vet drog crossfitgirls till storstan och tittade på Solid Fitness Challenge och allra mest på Super-Ted!!
 
 Ted och hans fanclub
 
Super-Ted
 
Solid Fitness Challenge var helt galet inspirerande och då framförallt klassen 50+. Damer och herrar i sina bästa år som fick mig att tappa hakan. Så nu är mitt mål att vara i högform år 2033, så jag kan vara med och kriga med 50-taggarna. Känns som ett hyfsat rimligt mål, då jag har ca 17 år på mig.
 
Ciao!/ Queen M
 
Queen M vs Queen B

Drottningen är tillbaka

Boxen Kommentera
 
Halvkaxig rubrik, men Sara G aka BänkSara har givit alla crossfitgirls nya namn. SlimLinn, SuperSandra, HandstandSara och jag går numera under namnet QueenMalin. Vet inte hur hon kom fram till det kungliga namnet, men jag älskar rockgruppen Queen och just idag känner jag mig lite mer som en drottning än andra dagar. För ikväll har jag återigen intagit scenen som bodyattackinstruktör efter ett alltför långt sommaruppehåll. Var ruggigt nervös (kissade ca tio ggr innan passet), men det gick över förväntan. Ramlade inte av scenen, flåsade inte alltför högt i micken trots den bristfälliga träningen i sommar och framförallt så höll mina klena vader. Jag har ju drabbats av något som kallas GUBBVAD!! Låter helt sjukt, jag är varken gammal eller man. Men tydligen håller mina vader inte med om det, så jag får ständigt muskelbristningar i vaderna. Tar tacksamt emot tips för att slippa just GUBBVAD!!
 
Här ser ni de klena gubbvaderna.  
 
Vad har hänt sen sist då? Jag har haft paus från såväl träning som bloggande. Det går lite hand i hand det där, om jag inte tränar har jag inget att blogga om. Eller jag skulle ha kunnat blogga om alla olika chipssorter jag testat i sommar och vilken som är den bästa slapparställningen i soffan, men jag var till och med för slö för det. Nu har dock chipsen åkt i soperna och träningslusten kommit åter med besked och jag har gjort comeback i boxen. Lite svagare, lite ödmjukare, men jag är snart tillbaka till mitt vanliga Pippi-jag igen. Så var kom denna plötsliga inspiration ifrån? Jo, som ni redan vet drog crossfitgirls till storstan och tittade på Solid Fitness Challenge och allra mest på Super-Ted!!
 
 Ted och hans fanclub
 
Super-Ted
 
Solid Fitness Challenge var helt galet inspirerande och då framförallt klassen 50+. Damer och herrar i sina bästa år som fick mig att tappa hakan. Så nu är mitt mål att vara i högform år 2033, så jag kan vara med och kriga med 50-taggarna. Känns som ett hyfsat rimligt mål, då jag har ca 17 år på mig.
 
Ciao!/ Queen M
 
Queen M vs Queen B

Hej kära läsare!! Sist ni hörde ifrån mig berättade jag om min "succé" (läs katastrof) på Les Mills Bodyattackutbildning i Stockholm. När jag ändå var på besök i storstan var planen att jag skulle klämma in ett gympass och en burgare med svenska mästaren i Athletic Fitness, Roman Hassas, 31 år. Alltid kunde jag väl lära honom något! Men han drabbades av en plötslig "man cold" och tvingades ställa in. Vi vet alla att en förkylning slår hårt på det manliga släktet, men jag funderar ändå på om han egentligen bara var skraj att jag skulle klå honom i bänkpress.

Skämt åsido!! Nu är Roman frisk som en nötkärna, starkare än någonsin och i full gång med förberedelserna inför SM och eftersom jag aldrig fick chansen att fråga ut honom om tävlingsnerver, bulkning, hans största bedrift och vilka övningar man ska göra för att få "buns of steel", så mailade jag honom alla möjliga frågor istället. Många övningar som vi nöter i crossfitboxen utför man även på en tävling i Athletic Fitness, såsom den av mig fruktade rodden och favoriten chins (det vi kallar pullups). Så även vi crossfitnördar kan få inspiration här. Läs den exklusiva intervjun med Roman här nedan:      

 
Hej Roman!! Hur är läget? Berätta lite om dig själv. Vem är Roman Hassas?

Tjena, det är bara bra tack. Jag är utbildad byggingenjör och jobbar med stora infrastrukturprojekt mot Trafikverket. Sysslar en del med musik. Utöver det så är jag otroligt träningsintresserad och aktivt tävlande inom Athletic Fitness.

 

För oss som inte har superbra koll, vad är egentligen Athletic Fitness? Vad går det ut på?

Athletic Fitness förkortat AF är en tävlingsgren där man som utövare måste visa en bra fysik samtidigt som man måste vara stark (chins och dips) och även ha ett bra flås (rodd eller hinderbana)

 

Har du alltid varit en gymråtta eller har du någon annan idrottsbakgrund?

Jag började i tidig ålder med TaeKwonDo och tävlade på hög nivå även där. Som bäst tävlade jag i nordiska mästerskapen och har ett silver därifrån. När jag sedan under andra året i gymnasiet märkte att det tog alldeles för mycket tid så var jag tvungen att välja studier före och började då gymma.

 

Hur länge har du hållit på med Athletic Fitness och vad var det som fick in dig på det spåret?

Jag tävlade för första gången 2014, det var min vän Ali Samet som tidigare hade tävlat och fortfarande tävlar som tyckte att jag borde köra och coachade mig till min första tävling.

 

Du ställde upp och vann i tre tävlingar i Athletic Fitness inom loppet av ett år; Decembercupen 2014, Svenska Mästerskapen 2015 och Tyngre Classic II 2015. Vilken tävling var du mest nervös inför och varför? Och vilken tävling var roligast? Varför?

Jag var väl mest nervös inför min första tävling då allt var nytt, sedan när det gick så bra så fick jag lite mer självförtroende till de kommande tävlingarna. Alla vinster har varit roliga men tyngre classic var nog ett av de mest minnesvärda då jag hade hela min familj där som hejade, det var en grymt bra uppstyrd tävling med många åskådare och där vann även min vän Ali guldet i korta klassen, jag och han startade vår resa mot SM och tyngre classic tillsammans.

 

Hur förbereder du dig inför en tävling?

Jag börjar dieta i god tid för att inte stressa kroppen de sista veckorna. Sedan blir det väääldigt mycket chins, dips och rodd. Varenda pass körs något utav dessa plus kompletterande övningar.

 

När tävlingsdagen väl kommer, har du några egenheter eller ritualer som du måste göra innan du kliver upp på scenen? Liksom en hockeyspelare ibland måste snöra på sig höger skridsko innan vänster eller liknande.

Inga ritualer på det sättet, men jag har ju alltid en bild av att det är jag som står med guldet på scenen. Ända från första dietdagen.

 

Vad är jobbigast med att tävla i Athletic Fitness?

Att det är prestation kombinerat med att man är på diet och låg på energi, vissa dagar mår man inte så bra.

 

Vad är roligast med att tävla i Athletic Fitness?

Att vinna! Haha, nej men allt är kul, hela processen, att se hur kroppen förändras till att man lär sig sin kropp under en diet och inte minst själva tävlingen.

 

Vilken bedrift är du mest stolt över? Varför?

Jag är mest stolt över den fysik jag har lyckats bygga under mina träningsår. Det har varit väldigt hård träning och länge!

 

Att bulka måste vara rena drömmen. Vad äter du när du bulkar?

Jag försöker att äta som på diet fast mer mängder, men hamburgare är en favorit om jag ska fuska ibland.

 

Sen kommer vi till något jag skulle ha betydligt svårare för, deffningen. Vad äter du när du deffar?

Det blir mycket potatis o ris som kolhydratskälla. Proteinet får jag från fisk, kyckling och färs.

 

Vad var det första du satte tänderna i, bortsett från guldmedaljen, när du avslutat din sista tävling 2015?

Jag var så sliten och mätt (vi äter rejält mycket skräp backstage för att fylla kroppen) så det blev faktiskt en hamburgare på Max, eftersom det låg närmast.

 

Har du några laster? Vilka?

Jag gillar choklad väldigt mycket. Kan få sug på det under dieten, men jag har mina fuskdagar.

 

Man får inte under några som helst omständigheter fråga en kvinna om vikten men det känns som det är okej att jag frågar dig eller? Nuvarande vikt? Tävlingsvikt?

Absolut får du det, jag väger offseason mellan 98-102 kg. Och senast på tävling vägde jag 85. Hoppas på 86.5 denna gång om jag nu har tränat hårt nog!

 

Vilken muskel är du mest nöjd med? Varför?

Mina ben är väl det som sticker ut mest och jag gillar verkligen att träna ben, en stor muskelgrupp där man verkligen känner att man tränar hårt.

 

Vilka är dina styrkor?

Mina styrkor är att jag har en bra fysik, har vunnit fysikronden på alla tävlingarna, dessutom så är jag relativt stark och gör många chins och dips trots min "höga" vikt.

 

Svårt att föreställa sig, men har du några svagheter? Något du behöver förbättra inför nästa tävling?

Absolut har jag det, jag har lagt mycket fokus på axlar, bröst och triceps denna offseason och jag hoppas att det lönar sig, det återstår att se.

 

Vilken är din favoritövning i gymmet? Varför?

Knäböj, för att den verkligen känns tung och jobbig.

 

Vilken övning är du mindre förtjust i? Varför?

Knäböj, för att jag har smått ångest inför varje pass.

 

Jag vet ju att du inte bara tränar, utan även spelar i ett band. Finns det några likheter mellan en spelning med bandet och en tävling?

Absolut, man måste förbereda sig i tid och göra sin läxa oavsett om det handlar om att lära sig 5 nya låtar eller gå ner 18 kg. Disciplin är nyckelordet här.

 

Vilken låt tränar du helst till?

Det blir mycket housemusik, ingen specifik låt, gärna någon mix som inte stannar mellan låtarna.

 

Tanken var att du skulle ta med mig till gymmet och visa dina bästa rumpövningar (alla vill väl veta vägen till en fast och fyllig rumpa). Vilka är dina bästa rumpövningar?

Utfall och INTE knäböj som många har fått för sig. Kör tunga utfall så kommer du förstå.

 

Vi crossfitgirls älskar såklart crossfit. Brukar du köra crossfit någon gång?

Inga rena crossfitpass men under diet kan jag köra lite crossfitupplägg som cardioträning. Crossfit är en hård sport!

 

Vet att Athletic Fitness inte syftar till att lyfta så tungt som möjligt, men det vore ändå intressant att veta några av dina tyngsta lyft?

Jag gör aldrig ettor då skaderisken är hög och jag inte riktigt tävlar i styrkelyft, men minst femmor.

Personbästa i bänkpress: 135x6

Personbästa i marklyft: 210x5

Personbästa i knäböj: 175x6

 

Vilket är ditt motto här i livet?

Det finns inga genvägar!

 

Har du några goda råd till de som vill ha en framtid inom Athletic Fitness?

Detta gäller alla, stressa inte med att ta dig upp på scen, det kan alla göra. Satsa några år på att bygga en komplett fysik innan du skalar av fettet. Annars slutar det med att man är för liten och får låg placering och i värsta fall åker ut i fysikronden.

 

Slutligen, vilken blir din nästa tävling?

Nästa tävling är SM, siktet är inställt på tre SM-guld.

 

Tack för att du tog dig tid att svara Roman!! Och stort lycka till i nästa tävling!! Vi crossfitgirls håller tummarna. Ciao!

Tack själva! Kul att få vara med och träna hårt!

Roman Hassas, svensk mästare i Athletic Fitness.

Malin Kommentera

Hej kära läsare!! Sist ni hörde ifrån mig berättade jag om min "succé" (läs katastrof) på Les Mills Bodyattackutbildning i Stockholm. När jag ändå var på besök i storstan var planen att jag skulle klämma in ett gympass och en burgare med svenska mästaren i Athletic Fitness, Roman Hassas, 31 år. Alltid kunde jag väl lära honom något! Men han drabbades av en plötslig "man cold" och tvingades ställa in. Vi vet alla att en förkylning slår hårt på det manliga släktet, men jag funderar ändå på om han egentligen bara var skraj att jag skulle klå honom i bänkpress.

Skämt åsido!! Nu är Roman frisk som en nötkärna, starkare än någonsin och i full gång med förberedelserna inför SM och eftersom jag aldrig fick chansen att fråga ut honom om tävlingsnerver, bulkning, hans största bedrift och vilka övningar man ska göra för att få "buns of steel", så mailade jag honom alla möjliga frågor istället. Många övningar som vi nöter i crossfitboxen utför man även på en tävling i Athletic Fitness, såsom den av mig fruktade rodden och favoriten chins (det vi kallar pullups). Så även vi crossfitnördar kan få inspiration här. Läs den exklusiva intervjun med Roman här nedan:      

 
Hej Roman!! Hur är läget? Berätta lite om dig själv. Vem är Roman Hassas?

Tjena, det är bara bra tack. Jag är utbildad byggingenjör och jobbar med stora infrastrukturprojekt mot Trafikverket. Sysslar en del med musik. Utöver det så är jag otroligt träningsintresserad och aktivt tävlande inom Athletic Fitness.

 

För oss som inte har superbra koll, vad är egentligen Athletic Fitness? Vad går det ut på?

Athletic Fitness förkortat AF är en tävlingsgren där man som utövare måste visa en bra fysik samtidigt som man måste vara stark (chins och dips) och även ha ett bra flås (rodd eller hinderbana)

 

Har du alltid varit en gymråtta eller har du någon annan idrottsbakgrund?

Jag började i tidig ålder med TaeKwonDo och tävlade på hög nivå även där. Som bäst tävlade jag i nordiska mästerskapen och har ett silver därifrån. När jag sedan under andra året i gymnasiet märkte att det tog alldeles för mycket tid så var jag tvungen att välja studier före och började då gymma.

 

Hur länge har du hållit på med Athletic Fitness och vad var det som fick in dig på det spåret?

Jag tävlade för första gången 2014, det var min vän Ali Samet som tidigare hade tävlat och fortfarande tävlar som tyckte att jag borde köra och coachade mig till min första tävling.

 

Du ställde upp och vann i tre tävlingar i Athletic Fitness inom loppet av ett år; Decembercupen 2014, Svenska Mästerskapen 2015 och Tyngre Classic II 2015. Vilken tävling var du mest nervös inför och varför? Och vilken tävling var roligast? Varför?

Jag var väl mest nervös inför min första tävling då allt var nytt, sedan när det gick så bra så fick jag lite mer självförtroende till de kommande tävlingarna. Alla vinster har varit roliga men tyngre classic var nog ett av de mest minnesvärda då jag hade hela min familj där som hejade, det var en grymt bra uppstyrd tävling med många åskådare och där vann även min vän Ali guldet i korta klassen, jag och han startade vår resa mot SM och tyngre classic tillsammans.

 

Hur förbereder du dig inför en tävling?

Jag börjar dieta i god tid för att inte stressa kroppen de sista veckorna. Sedan blir det väääldigt mycket chins, dips och rodd. Varenda pass körs något utav dessa plus kompletterande övningar.

 

När tävlingsdagen väl kommer, har du några egenheter eller ritualer som du måste göra innan du kliver upp på scenen? Liksom en hockeyspelare ibland måste snöra på sig höger skridsko innan vänster eller liknande.

Inga ritualer på det sättet, men jag har ju alltid en bild av att det är jag som står med guldet på scenen. Ända från första dietdagen.

 

Vad är jobbigast med att tävla i Athletic Fitness?

Att det är prestation kombinerat med att man är på diet och låg på energi, vissa dagar mår man inte så bra.

 

Vad är roligast med att tävla i Athletic Fitness?

Att vinna! Haha, nej men allt är kul, hela processen, att se hur kroppen förändras till att man lär sig sin kropp under en diet och inte minst själva tävlingen.

 

Vilken bedrift är du mest stolt över? Varför?

Jag är mest stolt över den fysik jag har lyckats bygga under mina träningsår. Det har varit väldigt hård träning och länge!

 

Att bulka måste vara rena drömmen. Vad äter du när du bulkar?

Jag försöker att äta som på diet fast mer mängder, men hamburgare är en favorit om jag ska fuska ibland.

 

Sen kommer vi till något jag skulle ha betydligt svårare för, deffningen. Vad äter du när du deffar?

Det blir mycket potatis o ris som kolhydratskälla. Proteinet får jag från fisk, kyckling och färs.

 

Vad var det första du satte tänderna i, bortsett från guldmedaljen, när du avslutat din sista tävling 2015?

Jag var så sliten och mätt (vi äter rejält mycket skräp backstage för att fylla kroppen) så det blev faktiskt en hamburgare på Max, eftersom det låg närmast.

 

Har du några laster? Vilka?

Jag gillar choklad väldigt mycket. Kan få sug på det under dieten, men jag har mina fuskdagar.

 

Man får inte under några som helst omständigheter fråga en kvinna om vikten men det känns som det är okej att jag frågar dig eller? Nuvarande vikt? Tävlingsvikt?

Absolut får du det, jag väger offseason mellan 98-102 kg. Och senast på tävling vägde jag 85. Hoppas på 86.5 denna gång om jag nu har tränat hårt nog!

 

Vilken muskel är du mest nöjd med? Varför?

Mina ben är väl det som sticker ut mest och jag gillar verkligen att träna ben, en stor muskelgrupp där man verkligen känner att man tränar hårt.

 

Vilka är dina styrkor?

Mina styrkor är att jag har en bra fysik, har vunnit fysikronden på alla tävlingarna, dessutom så är jag relativt stark och gör många chins och dips trots min "höga" vikt.

 

Svårt att föreställa sig, men har du några svagheter? Något du behöver förbättra inför nästa tävling?

Absolut har jag det, jag har lagt mycket fokus på axlar, bröst och triceps denna offseason och jag hoppas att det lönar sig, det återstår att se.

 

Vilken är din favoritövning i gymmet? Varför?

Knäböj, för att den verkligen känns tung och jobbig.

 

Vilken övning är du mindre förtjust i? Varför?

Knäböj, för att jag har smått ångest inför varje pass.

 

Jag vet ju att du inte bara tränar, utan även spelar i ett band. Finns det några likheter mellan en spelning med bandet och en tävling?

Absolut, man måste förbereda sig i tid och göra sin läxa oavsett om det handlar om att lära sig 5 nya låtar eller gå ner 18 kg. Disciplin är nyckelordet här.

 

Vilken låt tränar du helst till?

Det blir mycket housemusik, ingen specifik låt, gärna någon mix som inte stannar mellan låtarna.

 

Tanken var att du skulle ta med mig till gymmet och visa dina bästa rumpövningar (alla vill väl veta vägen till en fast och fyllig rumpa). Vilka är dina bästa rumpövningar?

Utfall och INTE knäböj som många har fått för sig. Kör tunga utfall så kommer du förstå.

 

Vi crossfitgirls älskar såklart crossfit. Brukar du köra crossfit någon gång?

Inga rena crossfitpass men under diet kan jag köra lite crossfitupplägg som cardioträning. Crossfit är en hård sport!

 

Vet att Athletic Fitness inte syftar till att lyfta så tungt som möjligt, men det vore ändå intressant att veta några av dina tyngsta lyft?

Jag gör aldrig ettor då skaderisken är hög och jag inte riktigt tävlar i styrkelyft, men minst femmor.

Personbästa i bänkpress: 135x6

Personbästa i marklyft: 210x5

Personbästa i knäböj: 175x6

 

Vilket är ditt motto här i livet?

Det finns inga genvägar!

 

Har du några goda råd till de som vill ha en framtid inom Athletic Fitness?

Detta gäller alla, stressa inte med att ta dig upp på scen, det kan alla göra. Satsa några år på att bygga en komplett fysik innan du skalar av fettet. Annars slutar det med att man är för liten och får låg placering och i värsta fall åker ut i fysikronden.

 

Slutligen, vilken blir din nästa tävling?

Nästa tävling är SM, siktet är inställt på tre SM-guld.

 

Tack för att du tog dig tid att svara Roman!! Och stort lycka till i nästa tävling!! Vi crossfitgirls håller tummarna. Ciao!

Tack själva! Kul att få vara med och träna hårt!

Så, vad har hänt i mitt liv sen sist?! Jag har varit i Stockholm, stått på en scen och gjort bort mig fullständigt, svettat arslet av mig (det lilla som fanns), skrattat, gråtit, stajlat i barnbacken i Vemdalen, fått frakturer på båda mina stortår.

Vi tar det från början! Andra helgen i februari begav jag mig glad i hågen till Stockholm för att utbilda mig till Bodyattackinstruktör. Som den Pippi jag är intalade jag mig själv: "Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert!" Gled in på Nordic Wellness på lördagmorgon med självförtroendet fortfarande intakt. Men redan på presentationen av oss blivande Les Mills-instruktörer började en gnagande oro komma krypande. Det lät ungefär såhär: 

"Hej! Jag är utbildad dansare och Zumbainstruktör, min mamma är Bodyattackinstruktör och jag har hållit på med Bodyattack i fyra år."

"Tja! Jag började instruera Bodyattack vid release 27 (Nu är det release 92, så ni kan ju tänka er). Nu har jag haft ett litet uppehåll, men det var faktiskt jag som tog Bodyattack till Sverige år 1997."

"Hej på er! Jag är instruktör i GRIT, Bodystep och Bodypump. Och för er som undrar är jag tillsammans med en gladiator."

Och sen kom min blygsamma presentation:

"Hej! Jag heter Malin. Jag har aldrig varit instruktör och aldrig gått på ett Bodyattackpass i hela mitt liv, men jag gillar verkligen att träna. Jag lever tillsammans med min katt Figaro som är väldigt stark."


Ja, någonstans här började jag sakta brytas ner och inse att jag inte är odödlig. Sedan droppade vår lärare bomben: "Nu får ni er låt som ni ska instruera de andra i efter lunch. Jag hoppas ni kan koreografin som ett rinnande vatten."

PANIK!!! Hade fått information om att man skulle få sin låt på lördagen och hinna tokträna in den tills man skulle instruera på söndagen, så jag var varken mentalt eller fysiskt förberedd. Det blev inte mycket till lunchrast, utan jag försökte febrilt memorera koreografin med mindre lyckat resultat.

Så var den plågsamma väntan över och dags för den totala förödmjukelsen och socialt självmord. Hjärtat pumpade nästan ur bröstet när jag stegade fram mot scenen, kändes som allt gick i slowmotion, muntorrheten var ett faktum och jag började få tunnelseende. Sen blev allt svart. Eller nja, jag minns vissa plågsamma sekvenser väldigt klart. Som när jag inte visste hur man tog på sig ett headset och satt det uppochner, för att sedan vända det rätt men tappa det en bit in i passet och ropa: "Avbryt! Avbryt! Jag måste börja om." Eller när jag hoppade in i spegeln och utbrast: "Oj, där var det visst en spegel." Eller när jag fick en total blackout och glömde koreografin. 

På söndagen gick det betydligt bättre och jag nailade koreografin och coachningen på de två låtar jag tilldelats. Så när det var dags för mitt slutgiltiga omdöme struttade jag glad och nöjd in till läraren och tänkte: "Vad skönt! Jag fixade det till slut." Men man ska inte ropa hej, för på papperet framför mig stod det FAIL!!! För att bli godkänd skulle man klara fem delar och jag hade bara fått med fyra. Den som fattades var position, det vill säga mina positioner och rörelser var inte tillräckligt Bodyattackiga eller atletiska. Jag höll med och förstod, eftersom jag aldrig testat Bodyattack tidigare. Läraren var så snäll och peppande och sa att jag kommer klara det galant och bara behövde skicka in en kompletteringsvideo inom två veckor. 

Trots detta blir man fruktansvärt besviken och när jag stod på perrongen och väntade på tåget hem kom tårarna, säkert mestadels på grund av utmattning, sömnbrist och att alla spänningar släppte. Tack och lov var jag placerad i tyst avdelning på tåget, så då var det färdigbölat. Jag skrattade istället lite åt mig själv och tänkte på hur kul jag hade haft och hur mycket jag gillar Bodyattack. 

Väl hemma började jag genast träna på att bli mer atletisk (lättare sagt än gjort för en studsande aerobicssnärta som jag) och fyra dagar senare skickade jag in min kompletteringsvideo. Häromdagen fick jag svar: PASS!! Så nu är jag redo att börja instruera. Eller skulle ha varit om jag inte vore en klantskalle.  

Jag var nämligen och åkte slalom i Vemdalen för två helger sedan och i slutet av dagen ville jag vara lite fräsig och hoppa i ett "pyttelitet" hopp i barnbacken. Jag menar: "Barnbacken? Hur svårt kan det vara?!" Tog rejält med fart, ställde mig i störtloppsställning och närmade mig hoppet. Det var först i luften med armarna uppsträckta mot skyn som jag insåg: "Oj, vad jag flyger! Det här kommer inte sluta bra." Upp som en sol (eller kanonkula) och ner som en pannkaka!! Fick bakvikt, landade mer vågrät än lodrät med huvudet i backen (med hjälm som tur var) och fötter som sköts fram i pjäxorna med en väldig kraft. Ont i tårna!! 

Trodde först att det bara var blånaglar, men röntgen visade frakturer på båda stortårna. Vilken stjärna lyckas med detta i pjäxor?! Det står pinsamt nog i journalen att det hände i barnbacken. Eftersom det bara är sprickor, så ska det självläka och jag räknar med att starta min karriär som Bodyattackinstruktör på Moove 16/3. Äntligen!! 

Nu sitter jag i en superseg bilkö på väg till Arlanda, för en härlig träningsresa i Fuerteventura tillsammans med min mamma, bonuspappa och bonusbror. Hoppas på att kunna träna lite i alla fall, men annars är det inte helt fel att ligga på en solstol sippandes på en Pina Colada och se på när de andra sliter. Ciao!/ M

Jag och mamma tränar på bikiniformen och selfieposerna. 

Blod, svett och tår

Malin Kommentera
Så, vad har hänt i mitt liv sen sist?! Jag har varit i Stockholm, stått på en scen och gjort bort mig fullständigt, svettat arslet av mig (det lilla som fanns), skrattat, gråtit, stajlat i barnbacken i Vemdalen, fått frakturer på båda mina stortår.

Vi tar det från början! Andra helgen i februari begav jag mig glad i hågen till Stockholm för att utbilda mig till Bodyattackinstruktör. Som den Pippi jag är intalade jag mig själv: "Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert!" Gled in på Nordic Wellness på lördagmorgon med självförtroendet fortfarande intakt. Men redan på presentationen av oss blivande Les Mills-instruktörer började en gnagande oro komma krypande. Det lät ungefär såhär: 

"Hej! Jag är utbildad dansare och Zumbainstruktör, min mamma är Bodyattackinstruktör och jag har hållit på med Bodyattack i fyra år."

"Tja! Jag började instruera Bodyattack vid release 27 (Nu är det release 92, så ni kan ju tänka er). Nu har jag haft ett litet uppehåll, men det var faktiskt jag som tog Bodyattack till Sverige år 1997."

"Hej på er! Jag är instruktör i GRIT, Bodystep och Bodypump. Och för er som undrar är jag tillsammans med en gladiator."

Och sen kom min blygsamma presentation:

"Hej! Jag heter Malin. Jag har aldrig varit instruktör och aldrig gått på ett Bodyattackpass i hela mitt liv, men jag gillar verkligen att träna. Jag lever tillsammans med min katt Figaro som är väldigt stark."


Ja, någonstans här började jag sakta brytas ner och inse att jag inte är odödlig. Sedan droppade vår lärare bomben: "Nu får ni er låt som ni ska instruera de andra i efter lunch. Jag hoppas ni kan koreografin som ett rinnande vatten."

PANIK!!! Hade fått information om att man skulle få sin låt på lördagen och hinna tokträna in den tills man skulle instruera på söndagen, så jag var varken mentalt eller fysiskt förberedd. Det blev inte mycket till lunchrast, utan jag försökte febrilt memorera koreografin med mindre lyckat resultat.

Så var den plågsamma väntan över och dags för den totala förödmjukelsen och socialt självmord. Hjärtat pumpade nästan ur bröstet när jag stegade fram mot scenen, kändes som allt gick i slowmotion, muntorrheten var ett faktum och jag började få tunnelseende. Sen blev allt svart. Eller nja, jag minns vissa plågsamma sekvenser väldigt klart. Som när jag inte visste hur man tog på sig ett headset och satt det uppochner, för att sedan vända det rätt men tappa det en bit in i passet och ropa: "Avbryt! Avbryt! Jag måste börja om." Eller när jag hoppade in i spegeln och utbrast: "Oj, där var det visst en spegel." Eller när jag fick en total blackout och glömde koreografin. 

På söndagen gick det betydligt bättre och jag nailade koreografin och coachningen på de två låtar jag tilldelats. Så när det var dags för mitt slutgiltiga omdöme struttade jag glad och nöjd in till läraren och tänkte: "Vad skönt! Jag fixade det till slut." Men man ska inte ropa hej, för på papperet framför mig stod det FAIL!!! För att bli godkänd skulle man klara fem delar och jag hade bara fått med fyra. Den som fattades var position, det vill säga mina positioner och rörelser var inte tillräckligt Bodyattackiga eller atletiska. Jag höll med och förstod, eftersom jag aldrig testat Bodyattack tidigare. Läraren var så snäll och peppande och sa att jag kommer klara det galant och bara behövde skicka in en kompletteringsvideo inom två veckor. 

Trots detta blir man fruktansvärt besviken och när jag stod på perrongen och väntade på tåget hem kom tårarna, säkert mestadels på grund av utmattning, sömnbrist och att alla spänningar släppte. Tack och lov var jag placerad i tyst avdelning på tåget, så då var det färdigbölat. Jag skrattade istället lite åt mig själv och tänkte på hur kul jag hade haft och hur mycket jag gillar Bodyattack. 

Väl hemma började jag genast träna på att bli mer atletisk (lättare sagt än gjort för en studsande aerobicssnärta som jag) och fyra dagar senare skickade jag in min kompletteringsvideo. Häromdagen fick jag svar: PASS!! Så nu är jag redo att börja instruera. Eller skulle ha varit om jag inte vore en klantskalle.  

Jag var nämligen och åkte slalom i Vemdalen för två helger sedan och i slutet av dagen ville jag vara lite fräsig och hoppa i ett "pyttelitet" hopp i barnbacken. Jag menar: "Barnbacken? Hur svårt kan det vara?!" Tog rejält med fart, ställde mig i störtloppsställning och närmade mig hoppet. Det var först i luften med armarna uppsträckta mot skyn som jag insåg: "Oj, vad jag flyger! Det här kommer inte sluta bra." Upp som en sol (eller kanonkula) och ner som en pannkaka!! Fick bakvikt, landade mer vågrät än lodrät med huvudet i backen (med hjälm som tur var) och fötter som sköts fram i pjäxorna med en väldig kraft. Ont i tårna!! 

Trodde först att det bara var blånaglar, men röntgen visade frakturer på båda stortårna. Vilken stjärna lyckas med detta i pjäxor?! Det står pinsamt nog i journalen att det hände i barnbacken. Eftersom det bara är sprickor, så ska det självläka och jag räknar med att starta min karriär som Bodyattackinstruktör på Moove 16/3. Äntligen!! 

Nu sitter jag i en superseg bilkö på väg till Arlanda, för en härlig träningsresa i Fuerteventura tillsammans med min mamma, bonuspappa och bonusbror. Hoppas på att kunna träna lite i alla fall, men annars är det inte helt fel att ligga på en solstol sippandes på en Pina Colada och se på när de andra sliter. Ciao!/ M

Jag och mamma tränar på bikiniformen och selfieposerna.