Tja! Gasbollen här. Den här veckan har varit vansinnigt trist. Istället för att fundera över om man ska ha 2- eller 3-siffrigt på stången när man gör marklyft (2 såklart, jag är en sparris, skärp er), så får man överväga om man kan gå över köksgolvet utan kryckor. Svar nej. Det är mycket hoppande på ett ben, jag kommer ha ett extremt muskulöst vänsterben i alla fall. Igår tog jag mig uppför trappan utan pinnarna, otroliga framsteg! Av någon underlig anledning är det lättare med trappan än ett golv, den kvinnliga logiken funkar som vanligt. 
Jag har mest suttit på rumpan och löst korsord och kollat film. Det har varit enormt synd om mig. VANSINNIGT synd om mig. Idag släppte jag dock på martyrskapet lite och tänkte att jag kan ju inte dega ihop alldeles totalt, det är ändå 10 dagar nu jag bara slappat och ätit muffins. Det är det positiva med att jag inte kan stå, jag kan ju då heller inte dejta saken med horn i tvättstugan. Vågen alltså. Idag gjorde jag alltså 100 situps och ett gäng armhävningar. Bättre än inget försöker jag tänka. Det här med att övervinna sig själv är inte helt lätt alltid. 
13 december är det tävling mellan oss crossfitare i Ånge och RAW i Sundsvall. Jag har sett till att Eric tagit ledigt från jobbet, men nu kan jag ju inte vara med. Surt. Jag får nöja mig med att åka dit och heja på mina tre girls. 
Hejaramsorna börjar ta form: 
 
Grymma Sara Both
Kör nu hårt
Till svetten gör dig våt
Älskar ditt lila hår
Kämpa till du bärs ut på bår
 
Malin du underbara kvinna
Du kan inget annat än vinna
Upp på boxen ska du hoppa
Som en liten loppa
 
Sara G åk hem å baka
Nu är jag sugen på mer kaka
 
Oj förlåt, de här vansinnigt starka Naproxen gör det lite svårt att hålla fokus. Nu ska jag läsa Saras inlägg igen och se om hennes karaktär kan smitta av sig lite! //L
 
 

Martyren

Linn Kommentera
Tja! Gasbollen här. Den här veckan har varit vansinnigt trist. Istället för att fundera över om man ska ha 2- eller 3-siffrigt på stången när man gör marklyft (2 såklart, jag är en sparris, skärp er), så får man överväga om man kan gå över köksgolvet utan kryckor. Svar nej. Det är mycket hoppande på ett ben, jag kommer ha ett extremt muskulöst vänsterben i alla fall. Igår tog jag mig uppför trappan utan pinnarna, otroliga framsteg! Av någon underlig anledning är det lättare med trappan än ett golv, den kvinnliga logiken funkar som vanligt. 
Jag har mest suttit på rumpan och löst korsord och kollat film. Det har varit enormt synd om mig. VANSINNIGT synd om mig. Idag släppte jag dock på martyrskapet lite och tänkte att jag kan ju inte dega ihop alldeles totalt, det är ändå 10 dagar nu jag bara slappat och ätit muffins. Det är det positiva med att jag inte kan stå, jag kan ju då heller inte dejta saken med horn i tvättstugan. Vågen alltså. Idag gjorde jag alltså 100 situps och ett gäng armhävningar. Bättre än inget försöker jag tänka. Det här med att övervinna sig själv är inte helt lätt alltid. 
13 december är det tävling mellan oss crossfitare i Ånge och RAW i Sundsvall. Jag har sett till att Eric tagit ledigt från jobbet, men nu kan jag ju inte vara med. Surt. Jag får nöja mig med att åka dit och heja på mina tre girls. 
Hejaramsorna börjar ta form: 
 
Grymma Sara Both
Kör nu hårt
Till svetten gör dig våt
Älskar ditt lila hår
Kämpa till du bärs ut på bår
 
Malin du underbara kvinna
Du kan inget annat än vinna
Upp på boxen ska du hoppa
Som en liten loppa
 
Sara G åk hem å baka
Nu är jag sugen på mer kaka
 
Oj förlåt, de här vansinnigt starka Naproxen gör det lite svårt att hålla fokus. Nu ska jag läsa Saras inlägg igen och se om hennes karaktär kan smitta av sig lite! //L
 
 
 
Sådärja, nu är det fredag igen! Vad har hänt under denna vecka?  Jag tänkte visa lite i bilder och filmer hur veckan har sett ut. En bild säger mer än tusen ord och jag tänkte använda mig av både tusen bilder och tusen ord, så ta ett djupt andetag, hämta chipsen för här kommer min vecka i en resumé.

 
 I måndags hade jag maxtest i marklyft, det var mitt senaste inlägg. Under tisdagen fick jag sällskap av Helena. Så det blev ett ypperligt tillfälle att testa maxet i bänkpress då jag Helena kunde hjälpa till med passning.
 
 
 
Slutnotan hamnade på 52,5 kg för oss båda men vi hade lite problem med att ta oss dit. Det där med att räkna är inte alltid så lätt..;-) Vi lyckades inte få med maxlyftet på film heller men i alla fall 47,5 kg och två förvirrade tjejer som inte riktigt vet vad de håller på med.  Ljud på är ett måste på detta klipp.
 
 
 
Som ett brev på posten så knackade lite halsont på dörren framåt eftermiddagen. Så under onsdag och torsdag blev det vila från boxen men jag pysslade på med lite annan träning, både hemma och på jobbet.
 
I min arbetsgrupp ingår 8 st inklusive mig själv. Igår så började jag mitt tappra försök att få med alla på någon form av pausgympa. Jag är rätt impulsiv av mig och lika snabbt som tanken slog mig försökte jag verkställa den. Klart alla ska gympa lite! Vi börjar med en gång om dagen och utökar till två. I min vilda fantasi kommer framöver när tiden är inne att lägga in en liten överraskning då jag från ingenstans ställer mig upp med en megafon och skriker "TIO BURPEES OM TREEEEEE SEKUNDEEEER" och alla bara kastar sig ner och gör som jag säger. Igår hakade två på och gjorde 20 armhävningar efter att jag bönat och bett på mina bara knän så jag gissar att jag har en bit kvar tills jag får leva ut min fantasi till fullo. Jag försökte även locka med lite handstående men ingen nappade.
 
 
Barnen somnade tidigt igår så jag baxade bort ett bord, rullade bort barnvagnen och klämde fast min Iphone i en gammal bok och tränade på handstående och huvudstående. Halsen känns ok igen och i morgon är jag åter i boxen igen.
 
 
 
Idag (fredag) hade jag med mig två tappra själar på 20 st armhävningar och 20 st situps samt att Servicechefen ställde upp på handstående. Så på det sistnämnda så ökade deltagarantalet med 100% på en dag. Jag ska peppa mina andra kollegor på morgondagens julbord och jag tänkte lägga in min stöt efter en flaska vin eller två. Då ser jag en större chans att de tackar ja till min utmaning kommande vecka. Jag har varit kaxig mot våra kollegor "over there", dvs de som sitter på andra sidan av korridoren ang. denna pausgympa. På måndag smäller det, då ska vi utmana dem i något spännande men jag vet inte riktigt vad ännu. Min gissning är att även den planeringen kommer ske i morgon kväll efter en flaska vin, kreativiteten brukar ju vara som allra bäst då.
 
  
Kjol och klänning kanske inte är de ultimata plaggen för handstående, men en glad och förväntansfull tomte räddade upp situationen hyfsat i alla fall. Är man fredagsfin så får man lida pin.
 
 
Tänk att jag har haft sällskap två av tre mornar denna vecka. Vilken lycka! I morse var Katarina med mig och vi körde dagens pass. Nu var det mer än en vecka sen som jag gjorde en riktig WOD med många olika moment men kommande vecka så blir det mer av den varan. I morse maxade vi i backsquat bland annat och det blev 1 rep på 65 kg.
 
Såklart så tog vi en obligatorisk spännisbild såhär en fredag morgon och nog har de här småbarnsmorsorna allt byggt på sig lite på 6 månader. I alla fall så har hårfärgen ändrats. I stort sett bara crossfitträning för min del från slutet på augusti till idag.
 
1 maj vs 27 november.
 
 
 

Adios! /S.G
 
 

Resumé

Boxen En kommentar
 
Sådärja, nu är det fredag igen! Vad har hänt under denna vecka?  Jag tänkte visa lite i bilder och filmer hur veckan har sett ut. En bild säger mer än tusen ord och jag tänkte använda mig av både tusen bilder och tusen ord, så ta ett djupt andetag, hämta chipsen för här kommer min vecka i en resumé.

 
 I måndags hade jag maxtest i marklyft, det var mitt senaste inlägg. Under tisdagen fick jag sällskap av Helena. Så det blev ett ypperligt tillfälle att testa maxet i bänkpress då jag Helena kunde hjälpa till med passning.
 
 
 
Slutnotan hamnade på 52,5 kg för oss båda men vi hade lite problem med att ta oss dit. Det där med att räkna är inte alltid så lätt..;-) Vi lyckades inte få med maxlyftet på film heller men i alla fall 47,5 kg och två förvirrade tjejer som inte riktigt vet vad de håller på med.  Ljud på är ett måste på detta klipp.
 
 
 
Som ett brev på posten så knackade lite halsont på dörren framåt eftermiddagen. Så under onsdag och torsdag blev det vila från boxen men jag pysslade på med lite annan träning, både hemma och på jobbet.
 
I min arbetsgrupp ingår 8 st inklusive mig själv. Igår så började jag mitt tappra försök att få med alla på någon form av pausgympa. Jag är rätt impulsiv av mig och lika snabbt som tanken slog mig försökte jag verkställa den. Klart alla ska gympa lite! Vi börjar med en gång om dagen och utökar till två. I min vilda fantasi kommer framöver när tiden är inne att lägga in en liten överraskning då jag från ingenstans ställer mig upp med en megafon och skriker "TIO BURPEES OM TREEEEEE SEKUNDEEEER" och alla bara kastar sig ner och gör som jag säger. Igår hakade två på och gjorde 20 armhävningar efter att jag bönat och bett på mina bara knän så jag gissar att jag har en bit kvar tills jag får leva ut min fantasi till fullo. Jag försökte även locka med lite handstående men ingen nappade.
 
 
Barnen somnade tidigt igår så jag baxade bort ett bord, rullade bort barnvagnen och klämde fast min Iphone i en gammal bok och tränade på handstående och huvudstående. Halsen känns ok igen och i morgon är jag åter i boxen igen.
 
 
 
Idag (fredag) hade jag med mig två tappra själar på 20 st armhävningar och 20 st situps samt att Servicechefen ställde upp på handstående. Så på det sistnämnda så ökade deltagarantalet med 100% på en dag. Jag ska peppa mina andra kollegor på morgondagens julbord och jag tänkte lägga in min stöt efter en flaska vin eller två. Då ser jag en större chans att de tackar ja till min utmaning kommande vecka. Jag har varit kaxig mot våra kollegor "over there", dvs de som sitter på andra sidan av korridoren ang. denna pausgympa. På måndag smäller det, då ska vi utmana dem i något spännande men jag vet inte riktigt vad ännu. Min gissning är att även den planeringen kommer ske i morgon kväll efter en flaska vin, kreativiteten brukar ju vara som allra bäst då.
 
  
Kjol och klänning kanske inte är de ultimata plaggen för handstående, men en glad och förväntansfull tomte räddade upp situationen hyfsat i alla fall. Är man fredagsfin så får man lida pin.
 
 
Tänk att jag har haft sällskap två av tre mornar denna vecka. Vilken lycka! I morse var Katarina med mig och vi körde dagens pass. Nu var det mer än en vecka sen som jag gjorde en riktig WOD med många olika moment men kommande vecka så blir det mer av den varan. I morse maxade vi i backsquat bland annat och det blev 1 rep på 65 kg.
 
Såklart så tog vi en obligatorisk spännisbild såhär en fredag morgon och nog har de här småbarnsmorsorna allt byggt på sig lite på 6 månader. I alla fall så har hårfärgen ändrats. I stort sett bara crossfitträning för min del från slutet på augusti till idag.
 
1 maj vs 27 november.
 
 
 

Adios! /S.G
 
 
med huvudet före. Det var känslan som infann sig en bit in i dagens WOD. Vi mjukstartade med ett Snatch Complex och därefter en EMOMx7 med 3 Squat Snatches. So far so good!! Därefter var det dags för konditionsbiten. Här har jag bevisligen en hel del att jobba på. Blir till att damma av toppluvan,valla skidorna, plocka fram pannbenet och pallra sig ut i längdskidspåret mer än en gång i vinter, för idag gick det käpprätt åt fanders. Här är WOD:en som besegrade mig och gav mitt självförtroende en kraftig törn:

EMOMx15
5 rounds of:
Min 1: 20/16 Cal Row
Min 2: 3-6 Strict HSPU + 3-6 Kipping HSPU
Min 3: 2 Heavy Front Squats

Som jag nämnt tidigare är rodd min största svaghet, men jag kände mig ändå supertaggad. Helst eftersom jag skulle köra jämte min vapendragare och fantastiska crossfitgirl Sara B. Dessutom råkade Sara B i ett svagt ögonblick (efter en hel del skumpa på releasefesten) berätta att hon alltid smygkikade på vilka vikter jag lassade på, för att lassa på mer än mig. Hon uttryckte det till och med såhär: "Klarar Malin det, så MÅSTE ju jag klara det!" Och i och med detta väckte hon tävlingsdjävulen i mig och fighten var ett faktum.

Trots eller kanske just på grund av att jag var laddad till tänderna, fick jag avbryta på fjärde rundan på grund av någon form av andnödsattack. När jag gjorde front squats fick jag plötsligt ingen luft och tårarna började rinna. Väldigt obehaglig och pinsam upplevelse, som jag aldrig varit med om tidigare. Väl hemma läste jag biverkningarna på migränmedicinen jag tog innan träningen och en av dessa var just andnöd vid ansträngning, så där fick jag svaret. Lägg därtill mitt dåliga flås, så är det dömt att misslyckas. Min kloka mor säger: "Du har mer vilja än styrka Malin" och där har hon nog en poäng. För om sanningen ska fram, så är inte den här Pippi (jag) så stark som hon vill påskina. Nu kommer Linn garanterat protestera högljutt och länge på Messenger och höja mig till skyarna. För det är sådan hon är, en riktig glädjespridare och stöttepelare. Vi saknar dig i boxen Linn! Krya på dig fort!

Slutligen vill jag säga att det går upp och ner i träning. Vissa dagar är man Pippi, andra dagar är man lilla Herr Nilsson. Men man ger inte upp, för det är ju så enormt roligt med crossfit!! Bjuder på en till bild från releasefesten. En pyramid som rasar, lite som min insats i boxen idag. Ciao!/M


Ända in i kaklet...

Malin Kommentera
med huvudet före. Det var känslan som infann sig en bit in i dagens WOD. Vi mjukstartade med ett Snatch Complex och därefter en EMOMx7 med 3 Squat Snatches. So far so good!! Därefter var det dags för konditionsbiten. Här har jag bevisligen en hel del att jobba på. Blir till att damma av toppluvan,valla skidorna, plocka fram pannbenet och pallra sig ut i längdskidspåret mer än en gång i vinter, för idag gick det käpprätt åt fanders. Här är WOD:en som besegrade mig och gav mitt självförtroende en kraftig törn:

EMOMx15
5 rounds of:
Min 1: 20/16 Cal Row
Min 2: 3-6 Strict HSPU + 3-6 Kipping HSPU
Min 3: 2 Heavy Front Squats

Som jag nämnt tidigare är rodd min största svaghet, men jag kände mig ändå supertaggad. Helst eftersom jag skulle köra jämte min vapendragare och fantastiska crossfitgirl Sara B. Dessutom råkade Sara B i ett svagt ögonblick (efter en hel del skumpa på releasefesten) berätta att hon alltid smygkikade på vilka vikter jag lassade på, för att lassa på mer än mig. Hon uttryckte det till och med såhär: "Klarar Malin det, så MÅSTE ju jag klara det!" Och i och med detta väckte hon tävlingsdjävulen i mig och fighten var ett faktum.

Trots eller kanske just på grund av att jag var laddad till tänderna, fick jag avbryta på fjärde rundan på grund av någon form av andnödsattack. När jag gjorde front squats fick jag plötsligt ingen luft och tårarna började rinna. Väldigt obehaglig och pinsam upplevelse, som jag aldrig varit med om tidigare. Väl hemma läste jag biverkningarna på migränmedicinen jag tog innan träningen och en av dessa var just andnöd vid ansträngning, så där fick jag svaret. Lägg därtill mitt dåliga flås, så är det dömt att misslyckas. Min kloka mor säger: "Du har mer vilja än styrka Malin" och där har hon nog en poäng. För om sanningen ska fram, så är inte den här Pippi (jag) så stark som hon vill påskina. Nu kommer Linn garanterat protestera högljutt och länge på Messenger och höja mig till skyarna. För det är sådan hon är, en riktig glädjespridare och stöttepelare. Vi saknar dig i boxen Linn! Krya på dig fort!

Slutligen vill jag säga att det går upp och ner i träning. Vissa dagar är man Pippi, andra dagar är man lilla Herr Nilsson. Men man ger inte upp, för det är ju så enormt roligt med crossfit!! Bjuder på en till bild från releasefesten. En pyramid som rasar, lite som min insats i boxen idag. Ciao!/M