Tidsbrist

Kommentera
Jag får inte riktigt till rutinen som jag vill ha den just nu, och då mår jag inget vidare. Det har varit lite rörigt under en längre tid nu, lite tufft på hemmaplan och jag som aldrig är sjuk har haft två infektioner på tre månader. Så träningen har blivit lite si och så i perioder och det är enormt störande. Men jag kämpar på så gott det går.
Förra veckan pratade jag och min man om att det är så mycket man vill hinna med. I träningsväg alltså. Kondition, gymmet, boxen, rörlighet/stretching, något som kanske inte är så målinriktad utan bara kul, rehab för knät, en promenad i solen osv osv. Allt detta skulle jag ju vilja få in mer eller mindre varje dag. Det går inte. Därför måste man ju välja bort något.
För mig blir det konditionen som får lida. Nog för att den går ganska snabbt att få fason på, men jag tycker inte det är så roligt. Jag har en duktig kompis som nästa bara vill stå på löpbandet eller sitta i roddmaskinen, varje pass blir det åtminstone en liten stund där. Hon tycker det är roligt. Jag tycker hon är ett UFO. Det måste blivit något fel tänker jag när jag trycker mig efter väggen och försöker passera så långt ifrån löpbandet som möjligt så jag inte ska bli smittad av de läskiga bacillerna.
Lite omotiverat sätter jag mig i roddmaskinen och börjar dra. Redan efter 200 m börjar det kännas jobbigt. Efter 2 minuter dör jag. DÖR. Jag klarar inte ens det, och alla som känner mig vet att jag är usel på att pressa mig själv så efter 500 m lämnar jag roddmaskinen och hoppar till lite när jag passerar spegeln. Vem är den där knallrödlila kvinnan som flåsar som om hon hade någon farlig lungsjukdom?
I perioder när jag försökt använda löpbandet och verkligen seriöst jobbat för att faktiskt orka springa mer än 800 m har det hänt mer än en gång att jag gått hem och googlat på ansträngningsastma. För det måste ju vara det jag har när det typ piper i hela mig och jag inte kan andas och bara dööööööööööööööööööör efter 1 km. Min syster har ju det, så det är säkert något genetiskt. Jag ska nog få Bricanyl. Superbra! Men varje gång står det samma sak. Det är lätt att blanda ihop ansträngningsastma med dålig kondition. JAMEN JAHA!? Jag har till och med tvingat min läkare att plocka fram PEF-mätaren en gång. Det borde jag ju inte ha gjort för det är verkligen inget fel på mig. I alla fall inte i det området!
Mina damer och herrar, det är Linn det!