Eftersom jag inte har tränat lika länge som vissa andra i min omgivning, och eftersom apor har lättare att utveckla vingar än jag har att bygga muskler, så känns det ibland som jag har väldigt många svagheter. Jag säger ofta jag är sämst på det, eller på det blabla osv. Men när det kommer till kritan så kan man ju bara ha EN sak som man är sämst på. För mig är det bröst som är den stora svagheten. Bänkpress är blä och armhävningar likaså. Det är nog bara två veckor sen jag gav upp och sa: Jag kommer aldrig kunna göra en riktig armhävning, en på tå. Jag trodde verkligen så, jag menar har det inte hänt än kommer det ju aldrig hända. 
Men så igår kväll skulle Tiger visa sina stiliga. Det ser jätteroligt ut, han rör ju minimalt på armarna och väldigt mycket på rumpan så det ser ut som han luftjuckar järnet. Jag slängde mig ner på golvet och skulle göra några, och plötsligt kan jag! Jag gjorde åtta stycken. (Riktiga fina armhävningar, inget juckande här inte.) Ni kanske tycker att åtta låter löjligt. Men i min värld är detta riktigt stort! Jag förväntar mig faktiskt ett diplom från mina bröst för lång och trogen tjänst.
Jag blir också förvånad varje morgon när jag drar på mig mina gamla byxor och jag inte måste kämpa livet ur mig för att stänga dem. Fast det är 1 ½ år nu jag har gått 12 kg lättare, blir jag fortfarande chockad över att kläderna sitter löst. Men efter att ha varit överviktig i 12 år så är det ovant att vara 1-2 storlekar mindre. Om ni tycker att jag borde köpa nya kläder har ni helt rätt. Men jag tar Malins istället, det blir billigare så. 
Nu ska jag ladda inför passet ikväll, så ciao till nästa gång! //L
 
 

Plötsligt händer det

Linn Kommentera
Eftersom jag inte har tränat lika länge som vissa andra i min omgivning, och eftersom apor har lättare att utveckla vingar än jag har att bygga muskler, så känns det ibland som jag har väldigt många svagheter. Jag säger ofta jag är sämst på det, eller på det blabla osv. Men när det kommer till kritan så kan man ju bara ha EN sak som man är sämst på. För mig är det bröst som är den stora svagheten. Bänkpress är blä och armhävningar likaså. Det är nog bara två veckor sen jag gav upp och sa: Jag kommer aldrig kunna göra en riktig armhävning, en på tå. Jag trodde verkligen så, jag menar har det inte hänt än kommer det ju aldrig hända. 
Men så igår kväll skulle Tiger visa sina stiliga. Det ser jätteroligt ut, han rör ju minimalt på armarna och väldigt mycket på rumpan så det ser ut som han luftjuckar järnet. Jag slängde mig ner på golvet och skulle göra några, och plötsligt kan jag! Jag gjorde åtta stycken. (Riktiga fina armhävningar, inget juckande här inte.) Ni kanske tycker att åtta låter löjligt. Men i min värld är detta riktigt stort! Jag förväntar mig faktiskt ett diplom från mina bröst för lång och trogen tjänst.
Jag blir också förvånad varje morgon när jag drar på mig mina gamla byxor och jag inte måste kämpa livet ur mig för att stänga dem. Fast det är 1 ½ år nu jag har gått 12 kg lättare, blir jag fortfarande chockad över att kläderna sitter löst. Men efter att ha varit överviktig i 12 år så är det ovant att vara 1-2 storlekar mindre. Om ni tycker att jag borde köpa nya kläder har ni helt rätt. Men jag tar Malins istället, det blir billigare så. 
Nu ska jag ladda inför passet ikväll, så ciao till nästa gång! //L