En vandrande katastrof

Kommentera
I min lilla värld så är framstegen små och inte så täta. Men den här veckan har jag gjort både split jerks, double-unders (ok, jag kan fortfarande inte fortsätta hoppa när jag klarat en, men en sak i taget), och närmar mig väl förhoppningsvis en TTB. Det är också första gången jag drar stången rakt över näsan vid axelpressen. Det syns tack och lov ingenting, men det känns helt klart som att jag skinnflått hela näsan.
Det här är lite typiskt mig, jag är klumpig helt enkelt. Medans SnyggSara har en fantastisk kroppskontroll, så glider jag runt och tappar vikter på tårna, går in i saker och snubblar på luften. Jag vet inte hur många gånger jag tappat mobilen i golvet. Jag skär mig, klämmer mig, slår omkull saker, jag halkar på badhus, hjärnskakning på lekland NP, hänga uppochner i skidlift väntandes på skotrar med sirener CHECK, 12 cm klackar på heltäckningsmatta som höggravid var ingen hit. Vi har valt dörrar istället för duschdraperi i badrummet så jag inte ska trassla in mig, ja ni förstår, listan kan göras så lång att det blir tråkigt. Det här bland annat anledningen till att jag ännu inte testat att stå på händer, jag ser framför mig hur kakelväggen rasar. Eller att jag kanske får ett sådant silhuett-serietidningshål rakt genom väggen. Eller bara bryter nacken. Slutat rodna gjorde jag för 20 år sen, jag får liksom inte göra annat än skämmas. Dessutom skär det sig ju så eländigt med håret. 
Mitt stoltaste träningsögonblick kan nog ändå vara när jag våldtog löpbandet. Några kompisar till mig hade satt ihop ett högintensivt pass som skulle avslutas med en vända på löpbandet. Vänlig som hon är lämnade damen före mig bandet på, så jag skulle få en riktigt bra tid. Men efter att ha kört hårt i X antal minuter så var jag ganska väck så det noterade inte jag, utan kliver bara rakt upp på det. SCHMACKADANG. Halva jag sörjer att detta inte filmades, och den andra halvan är lycklig över att ingen får se denna praktvurpa igen. Jag låg där ett tag och skaffade mig några schyssta brännmärken innan jag tog mig av, för att sedan naturligtvis springa klart mina meter. Man är väl en viking? (Jag hade semester veckan efter, planen var att glida runt i JLo-ringning till naveln. Istället fick jag välja Michelle Obama-looken, men svart polo på Berns för att man har kompresser över hela bröstet och axlarna är ju också kul). När man trodde att förnedringen inte kunde bli större så kommer man hem och upptäcker att ljusgrå byxor på ett svettigt pass var ju en JÄTTEBRA grej. Det såg ut som att jag antingen hade kissat ner mig, eller var sjukt sugen på några spännande sovrumsaktiviteter. Det var här jag bestämde mig för att från och med nu ta T-banan till en annan stadsdel och ett nytt gym. Nä just ja, jag bor ju i Ånge så det är bara att bita ihop! Träna i peruk kan ju inte vara så svettigt?
Så när mina vänner kämpar vidare mot sina mål, så sätter jag upp sådana som är rimliga för mig. Som till exempel att bryta benen på spinningcykeln, eller varför inte sänka roddmaskinen? Sky is the limit, ingenting är omöjligt!//L