Kaoskvinnan

Kommentera
 Ja vem av oss kan det vara? Linn, ofc. Jag lever faktiskt fortfarande, även om det kan vara svårt att tro det om man ska se på min aktivitet här på senaste. Mitt liv rusar på utan att jag riktigt hänger med just nu så detta är inte det enda som blir lidande. Träningen har jag dock hållit i med, men senaste veckorna har orken att smälla av ett cf-pass inte riktigt funnits där. Ibland kan jag dessutom tycka det är helt ok att träna själv, men på senaste tiden har jag velat ha sällskap och det har inte varit helt lätt. Men ni girls borde väl träna ihop hela tiden kanske ni tänker. Faktum är att vi har LÖJLIGT svårt att få ihop våra scheman. Att vi och våra familjemedlemmar ska vara friska och lediga samtidigt är helt enkelt ingenting som händer.
Alltså har jag varit lite otrogen och gått på grupp-pass där jag kunnat mygla på lite halvfart. Lite mage-rygg har det blivit. Det är ju aldrig fel, mitt mål är att en dag inte se ut som en fällkniv när jag gör backsquats. Sedan saknar jag dansen väldigt mycket, så har varit på lite zamba med Ina. Hon är ju grym på att dansa och en sådan glädjespridare. Latinorytmerna ligger mig ju varmt om hjärtat, men av någon underlig anledning får jag sällan välja musik i boxen, vet inte vad det kan bero på. Men trots mitt avsteg så är det ju CF hjärtat klappar för. 
 
Annars går jag och väntar på att få operera mitt knä. Är ju skräckslagen för den långa rehabiliteringen som ska följa på detta, men någon gång måste jag väl antagligen göra detta så jag slipper ramla varje gång någon blåser på mig. 
På RAW i Sundsvall så har de på en av sina pelare texten "no excuses". Jag tror det är typ deras slogan, eller motto. Man kan även hitta det på Teds ben om jag inte minns fel. Jag tycker ju att vi i Ånge också borde ha ett sånt. Mitt som vanligt mycket seriösa förslag är #boxenluktargott. (Jag har föreslagit girlsen att vi skaffar sådana tatueringar, men de hoppade inte direkt av glädje). Jag älskar iaf doften där. Det är väl de där gummimattorna som gör det, eller vad för material de nu är gjorda av. Så jag misstänker starkt att de närmsta veckorna när jag ska umgås mer med kryckor än med skivstänger, så kommer jag ändå att behöva smita in i boxen bara för att lukta på den lite. Bara lägga mig på golvet och insupa. Hoppas att jag inte lägger mig i någon av Double-Anders svettfläckar. Hoppas också att jag tar mig upp från golvet sen och inte behöver vänta typ 3 veckor på att P ska komma från utomlandet och orka lyfta upp mig. 
Lite senare idag ska jag, Jossan och Sandra smälla av veckans tävlingsmoment. Max i snatch. Ser inte direkt fram emot detta då jag är sämst på det. Om man vill se det från den positiva sidan så lär det ju iaf inte ta särskilt lång tid, uppvärmningen lär ju ta längre tid än själva stegen upp. 
På återseende! //L