Okej, rubriken i föregående inlägg kanske var att överdriva lite väl mycket. Jag börjar tro att jag föddes helt utan självinsikt. Eller om jag ska få en diagnos (om nu en räcker..) så kanske det skulle vara tourettes.
Nu är jag inte riktigt lika kaxig längre. Fanfaren har tystnat, hejaklacken har gått hem. Festen är slut. Det är vansinnigt jobbigt, ont överallt och det känns som om jag ska bryta ihop när som helst. Jag känner mig mer som Simba med ett brutet ben, en påkörd kattunge eller Dumbo med avklippa öron än en kung just nu. Jag kommer dö på den här kuppen. HUR kan jag ha längtat efter det här eländet? Jag tror jag satsar på yoga istället. Som det ser ut på den här videon så är det något som passar CFare.
Adios!/S.G
skriven
Haha 😂😂
Så kände jag med min träningsvärk i magen efter 16.2, vågade inte hosta,nysa eller skratta på 4 dagar! /Sandra