Hallå bloggen!
Smärtsamma sendrag har alla hört talas om och upplevt, men jag vågar nästan lova att skrivkrampen är snäppet värre. Jag har haft noll inspiration till att blogga, det har varit rätt fullt upp kan man säga. Det går väl inget vidare med träningen heller. Jag har dock hållit igång men inte riktigt som jag tänkt och vill. Känns helt overkligt att jag hållit mig frisk flera veckor i sträck men mina barn har varit mer sjuka än friska så det har varit snålt med tid samt energi från min sida.
Om 16 dagar är det dags för tävling i vår box och jag har laddat upp på absolut sämsta tänkbara sätt. Stark kvinna reder sig själv, inte sant? Det innefattar även däckbyte på bilen. Fram med domkraften, upp med det rostiga fälgkorset och bara att köra igång. Bultarna sitter såklart hårt och jag fick ta i rätt bra för att få upp dem. Första däcket gick bra. Första bulten på andra däcket satt ännu hårdare så jag tog i ännu mer. Pang bom och axeln fick sig en rejäl smäll. Det slog till och med lock för örat. Precis innan smällen så hade jag skickat iväg en kaxig Snapchat till halva telefonboken med en bild på det rostiga korset och texten "vad ska man med en karl till?" och dagen efter däckbytet så snöade det rejält. Man skulle kunna säga att min kaxiga snap straffade sig rätt snabbt..
Så jag har alltså laddat upp genom att se till att jag inte kan lyfta. Min teammate måste sprudla av lycka. Men jag har inte legat på latsidan utan det har blivit en hel del squats och cykling. Men efter ett besök hos kiropraktorn så känns det faktiskt lite bättre så det har tänts ett hopp. Min plan är att genomföra tävlingen, det kommer jag att klara, men sen ska axlarna få vila ett tag igen. Det positiva i det här är att jag har tagit tag i mina ben då jag hellre tränar överkropp än spirorna i normala fall.
Adios amigos!
S.G